missfraggelo

Har idag pratat med rektorn på den skola där jag var på anställningsintervju för 2 veckor sedan. Hon meddelade att de hade valt att anställa en annan Emma som hade lite erfarenhet sedan innan. Så så blev det med det. De hade valt mellan 3 av oss och tja... jag nådde inte hela vägen fram helt enkelt.

Men rektorn betonade ändå att de hade fått ett väldigt positivt intryck av mig, både i min ansökan och på intervjun och hon sa att min referensperson också hade talat väldigt väl om mig så det var ju ändå kul att höra! Jag frågade henne efter lite tips inför mitt fortsatta jobbsökande men hon trodde att om jag fortsatte i samma anda så skulle det nog inte dröja länge innan jag blir anställd.

Så trots att jag inte fick jobbet så kändes det ändå bra att höra hennes positiva ord om mig. Det får mig att slappna av lite för jag går f-n och tänker och oroar mig för framtiden hela j-vla tiden... Jag är så trött på att ha ont om pengar hela tiden så jag är nästan fixerad vid hur allt skulle bli så himmla bra om jag bara fick det där jobbet som vägledare... Men, pengar kan jag ju få från andra jobb också så egentligen handlar det nog en del också om att jag vill bevisa för mig själv och andra (speciellt andra ÄLDRE i den här branschen) att jag duger minst lika bra som alla andra!

Men jag måste sluta vara så besatt av de här jobbtankarna nu..! Det LÖSER sig... Om jag hämtar stekpannan i köket och SLÅR in det i skallen så kanske det funkar... He He...

Det ska iaf bli skönt och roligt och spännande att åka upp till Linköping för praktik nästa vecka. Då får jag annat att fokusera på och får lite miljöombyte vilket alltid kan va trevligt. Handledaren på praktikplatsen pratar också sådär luuuugnt och avstressat som Gustav gör så det kan nog ha en lugnande effekt på min speedade hjärna, ha ha!



Over and out.